I augusti 2009 släpptes, nästan likt en blixt från klar himmel, Batman: Arkham Asylum av den i stort sett okända utvecklaren Rocksteady. Spelet blev en sleeper-hit och vann flera årets-spel-utmärkelser. Likt många spel före detta så släpptes senare en så kallad game of the year-edition - En utgåva med allt extramaterial inpackat på en skiva. Men den här utgåvan bjöd också på något unikt, nämligen stöd för stereoskopisk 3D och då inte bara för dem med speciell utrustning, utan 3D som skulle fungera på vilken TV-som helst. Såvida den då hade färg, vilket är utrustning man nog ändå får förutsätta att de flesta konsolspelare av idag innehar. Den här recensionen är därmed inte en recension av spelet i sig utan ett test av spelet som 3D-upplevelse. Att spelet i sig är ett fruktansvärt bra spel skadar dock inte.
Holy colored-spectacles, Batman! För alla sorters 3D-teknik så finns det två problem som måste lösas. För det första så skall två olika bilder skapas, ett för varje öga, och för det andra skall det på något sätt visas på ett sätt som gör att betraktaren upplever rätt bild för rätt öga. I Batman har man löst det sista problemet med hjälp av de smått klassiska färgade glasögonen, fast med lite svagare färgning, vilket skapar lite "överblödning" mellan ögonen, men å andra sidan ger bättre färgåtergivning. Färgåtergivningen är dock inte perfekt, men helt klart godtagbar.
Det andra problemet, hur man skapar två bilder, görs på ett lite unikt och intressant sätt. Det konventionella sättet att göra det på är att helt sonika rita ut hela bilden två gånger och sedan sätt ihop, vilket då betyder att ett spel som Batman som spelas i 30 bilder per sekund istället skulle behöva skapa 60 bilder per sekund. Det är naturligtvis mycket svårt att göra utan kompromisser. Istället så använder sig spelet av teknologi från TriOviz som använder den djupinformation som finns för varje pixel för att förvränga bilden så att den ser ut att vara renderad från en annan synvinkel. Genomskinliga element och atmosfäriska effekter såsom rök ritas dock ut separat för varje öga.
Så hur fungerar det då? Jag har spelat igenom hela spelet, från början till slut med ordentligt kringjagande efter alla gömda hemligheter. Jag har alltså spelat spelet till fullo. Bara det är ett tecken på att tekniken fungerar, men då det kanske inte är nog för att övertyga den mest kritiska läsaren så måste ämnet utvecklas.
Då den mesta destruktiva förvrängningen av bilden sker vid gränser mellan det som är långt bort och det som är nära så är det ytterst få ställen i bilden det blir några större artefakter. Faktiskt är skillnaden i bildkvalité mellan 2D-versionen och 3D-versionen försummbar. Det som däremot skapar lite lägre upplevd kvalité är dock glasögonen. På grund av att bildinformation från ena ögat blöder över i det andra så blir det lite oskarpt på element som är långt borta i bild. Inte jätteoskarpt, men helt klart inte så skarpt som man är van vid. Av någon anledning känns också många av mellansekvenserna inte riktigt lika bra som när man faktiskt spelar. Kanske för att de ofta är mörkare än själva spelet eller för att man helt enkelt tittar på de bilderna på ett annat sätt.
Men kvalitétsbristerna är försumbara i relation till den extra definition som 3D-effekten ger. Man ser nu på helt nytt sätt vad som är vad, och även en enkel sak som en hög med tegelstenar i ett hörn av en trasig mur får ett helt annat liv än den annars så platta representationen i vanliga spel. Man riktigt kan känna deras yta med blicken.
En ny nivå av realism Lite då och då under spelets gång händer det att man inte bara ser det tredimensionella, utan verkligen ser det. Inte för att det är speciella scener där det är mer uppenbart utan bara det att man då och då helt enkelt aktivt tänker på det, och blir är imponerad. Men däremellan så tänker man oftast inte på det, utan det blir en naturlig del av spelet, men som till skillnad från vanliga tvådimensionella spel är extremt mycket lättare att läsa av och, framför allt, har en helt annat inlevelse. Nästan som en starkare direktlinje till hjärnan som säger: Det här är på riktigt, även om det är långt ifrån fotorealism. Jag vågar inte tänka på hur läskigt - och häftigt - det skulle vara att spela ett spel som Dead Space med samma teknologi.
Men hur stor skillnad är det då mot den tvådimensionella upplevelsen? Ja spelet i sig blir ju inte direkt överväldigande bättre av effekten, vilket är svårt då spelet är riktigt bra i sig. Inte heller skall man förvänta sig att saker poppar ut ur skärmen in i rummet. Faktum är att det mesta av 3D effekten i spelet går in i skärmen likt ett fönster. Detta är dock positivt då 3D-element som går ut ur skärmen blir väldigt ansträngande att titta på vid de fall de beskärs av bildkant. Det är en av få saker som gör att Batman ibland kan bli lite ansträngande för ögonen, då vår maskerade hjälte själv i viss mån sticker ut ur skärmen. Efter en stunds spelande vänjer man sig dock.
Även glasögonen kräver att man vänjer sig lite. Jag har spelat spelet på både DLP-projektor och på vanlig LCD-TV och i båda fallen så tar det ett tag innan hjärnan hinner vitbalansera ögonen så mycket att man upplever att allt får rätt färg. Ungefär som när man tar på sig färgade solglasögon. Efter ett tag anpassar sig hjärnan och man tänker inte på att allt fått en lite annorlunda färg. Man kan även nämna att glasögonen också fungerar i viss mån som solglasögon i det att mycket ljus stängs ute, vilket kan göra det lite ansträngande för ögonen under längre spelsessioner.
Sammanfattningsvis så är Batman i 3D en fantastisk upplevelse, och efter att ha spelat igenom hela spelet med 3D-glasögon på så hade jag önskat att alla storspel skulle licensiera samma teknologi från TriOviz. Nu när många storspel kommer stödja stereoskopisk 3D från början på grund av "3D-TV revolutionen" så kan man ju hoppas att de även kommer ha stöd för färgade glasögon. Rent tekniskt är det inget svårt att lägga till. Frågan är bara om viljan finns där. Batman har visat att det går, och att det förhöjer framför allt inlevelsen. För den som inte vill lägga dyra pengar på en 3D-TV är det helt klart det näst bästa.
Fotnot: Spelet inköptes privat.