Spelet börjar med en diffus presentation utav en trollkarl som tömmer energi ifrån huvudkaraktärens syster, man greppar situationen någorlunda och kan dra slutsatsen att trollkarlen är din nemesis och att rädda karaktärens syster är huvudquestet, kliché? Ja faktiskt, det är en typisk sagostory som faktisk känns lite för uttjatat och trött år 2010.
Huvudkaraktären slängs ner i en fängelsehåla där han senare blir räddad utav ett gäng orcher. Orcherna förklarar att han är deras enda hopp att störta denna trollkarl vid namn Gandohar som har tagit makten med hjälp utav mörk magi. Eftersom att Gandohar fortfarande har karaktärens syster så går huvudkaraktären med på att hjälpa orcherna att ta makten ifrån denna onda trollkarl och rädda sin syster. Efter flykten ifrån fängelset man befann sig i så får man följa med orcherna till deras hemliga tilllhåll. Där man får genomgå en tutorial som är helt obegriplig, tipsen till hur du hanterar de olika klasserna är inte alls bra förklarade.
Det kändes som att utvecklarna av någon outgrundlig anledning, trodde att kunskapen om hur man byter magi med deras konstiga system skulle sitta i ryggmärgen på alla som köper Two Worlds II. Jag provade mig mycket fram genom tutorialen eftersom att jag inte fick det utförligt förklarat för mig hur jag använde mig utav magi. Alltså fick jag ingen förståelse för hur man egentligen specialiserade sig inom grenen som magiker. Efter långa dialoger med ofattbart dåligt röstskådespel med lättklädda kvinnliga karaktärer och överklädda manliga orcher så fick jag äntligen ge mig iväg på mitt uppdrag som ska leda mig närmre huvudkaraktärens syster och Gandohar.
I spelet får du skapa din egna karaktär. Men du är bunden till att huvudkaraktären är en man, utöver det så kan du finputsa hans utseende, bestämma frisyr, längd, ansiktsform osv. Till skillnad ifrån de flesta RPG så behöver man inte välja en specifik klass utan man kan vara lite utav allt möjligt. För att karaktären ska bli så effektiv som möjligt längre in i spelet så är det dock rekommenderat att specialisera sin karaktär inom en viss klass. För att forma din karaktär behöver du erfarenhetspoäng som leder till att du levlar upp din karaktär, du får även attributpoäng som du kan spendera för att få mer styrka, mana, precision och uthållighet. För att skräddarsy din karaktär belönas du med skillpoints som du kan spendera för att uppgradera dina olika färdigheter som du lär dig via så kallade "skillbooks". De olika skillsen kan vara attacker för de olika klasserna, crafting, alchemy osv. Ibland så tappar dina fiender skillbooks men jag hittade sällan just de skills jag behövde till min karaktär för att låsa upp nya attacker, det var faktiskt till och med svårt att hitta de skillbooks jag ville ha i spelets butiker. Om man inte hittar de skillbooks man behöver för att låsa upp nya attacker kan det leda till att striderna blir otroligt monotona och enformiga.
Miljön man rör sig i är till en början tråkig och man har sett det förr, men desto längre in i spelet man kommer så blir miljöerna intressantare. Dock så är Two World II inte alls lika vackert och slående som Oblivion: The Elders Scrolls solnedgångar och stjärnhimlar. Trots att Two World II är snyggare än både Fallout och Oblivion så har det inte alls samma charm och tendens till att trollbinda spelaren, utan faller på en ointressant story som försöker lura en att den är intressantare genom att alliera orcher men som under spelets gång egentligen inte märks.
Spelet består utav massor med dialoger som min kritik riktar sig mest emot, karaktärernas kroppsspråk är inte alls synkade med vad karaktären försöker säga och känslorna blir bara diffusa och oklara. Huvudkaraktären har en fejkad hes röst som ständigt klämmer ur sig sarkastiska kommentarer som bara känns töntiga.
Kartan du befinner dig på verkar till en början oerhört stor men jag senare upptäckte snart att 50% utav kartan är avsatt för multiplayerläget. Alltså består större delen utav kartan öppna slätter med absolut ingenting. Man får en teleportsten som man kan förflytta sig med genom att upptäcka olika teleportplatser. Du kan även resa för fots och med häst, jag struntade i hästen för att den var så otymplig att styra. Det finns massor med sidouppdrag som i stora drag går ut på att leverera saker, döda en viss person eller samla någonting som för mig inte alls känns nyskapande och intressant att lägga ner sin tid på. En lite kul sak med Two World II är att man kan bryta ner vapen och rustning till material som man senare kan använda för att uppgradera framtida vapen och rustning med, men till det krävs en så kallad "craftingskill". Desto högre skill du har i crafting desto mer kan du uppgradera dina vapen och din rustning som leder till att de skyddar mer eller gör mer skada.
I Two Worlds II så finns som sagt även ett multiplayerläge. Där kan man välja vilken ras och klass man vill vara, man kan inte importera sin storykaraktär till multiplayerläget utan man måste börja om med en speciell multiplayerkaraktär. I detta läge kan man spela Death Match, där man delas upp i två lag och slåss emot varandra. Det finns även en playlist som liknar Red Dead Redemption där man hamnar i en grupp där man ska göra olika uppdrag, dessa uppdrag utspelar sig på den del av kartan som man inte befinner sig på när man är i storyläget. Jag spelade Two Worlds II på Xbox 360 och hade väldigt svårt att hamna i en grupp, de få gångerna jag hamnade i en grupp så hade jag fått väntat alldeles för länge för att ha ett flyt i spelet. Jag misstänker att multiplayerläget kan vara mer flytande på PC än konsol. I multiplayern levlar du upp din karaktär, köper skills, armor och vapen som i det vanliga storyläget.
För mig så är Two World II inget storslaget RPG som jag kommer ta fram igen, det hade sina stunder när jag tyckte att spelet var rätt så okey men det suddades bort utav en alldeles för ointressant story, långa taffliga dialoger, springa fram och tillbaka och utföra trista uppdrag i en alltför oinspirerade miljö. Jag säger inte att spelet är en total flopp utan hänvisar istället till att vänta tills priset har gått ner. Förvänta dig inga minnesvärda stunder, knivskarpa karaktärer eller gåshud.
