Recension: Crackdown 2

Det var ett par år sedan då Realtime Worlds utvecklade det Xbox 360 exklusiva spelet Crackdown,  två personer från Realtime Worlds skapade sin egen studio Ruffian Games och skapade därmed efterföljaren Crackdown 2. Man kan säga att jag var ganska hypad över spelet då det första spelet var imponerande rent grafiskt och rent tekniskt. Spelet erbjöd en hel värld att springa omkring i, utan laddningstider. Allting var roligt och nytt, uppföljaren tar allt det goda från det första spelet men ack inte mycket mer.

Bättre eller inte? Till er som inte vet, Crackdown 2 är ett action-spel i tredje-person vy, där man spelar som huvudkaraktären "The Agent". Spelet utspelar sig 10 år efter första spelet, och där stadens fred har gått i ruiner. Freaks har tagit över staden och en mänsklig motståndsrörelse vid namnet "The Cell" motsätter sig Agentfirman. Vad hände med staden? Vilka är Cell och vem är Catalina Thorn är frågor som du, Agenten utan tvekan kommer att få reda på under spelets gång.

I ärlighetens namn så är jag inte direkt imponerad av spelets story, dock så tjänar det sitt syfte genom att skapa mening till världen vi spelar i, samt till alla karaktär och monster under spelets gång, tyvärr så är historien inte engagerande.

När vi tittar på gameplay:et så är Crackdown 2 i princip en förlängning av det första spelet, dock så är jag inte helt säker på om förändringarna som gjorts är bra eller dåliga. Erfarenhetssystemet är fortfarande där och tillåter Agenten att levla upp sina kunskaper (Driving, Strength, Agility, Firearms & Explosives) genom att utföra en rad av olika uppgifter som involverar dessa kategorier. Spelet lägger fram lite nytt iallafall, ett tillägg till spelmekaniken är "the wing-suit" som blir aktiverad när ens Agility har nått tillräckligt hög level, denna tillåter agenten att glidflyga genom luften men känns mer som en gimmick än att faktiskt vara "viktig" för gameplay:et.

Det finns två primära uppdrag i spelet Det ena är att förstöra "The Cell"s fästningar och det andra är att förstöra "Freak  gömställen. Cell:s fästningar är oftast ett större område indelat i 2-4 platser där det finns många Cell-medlemmar. Det man ska göra är att förstöra alla dessa mindre fästningar i ett område, du går in, kallar på förstärkning och dödar allt innan förstärkningen kommer. Dock så måste man förstöra alla fästningar i ett område annars kan de ta tillbaka fästningen.

Det andra primära uppdraget är "Project Sunburst", uppdraget går ut på att rensa de hålor under jord där alla "Freaks" håller hus. Upplägget för detta är liknande, du går in, anropar att de ska skicka dit en "sunburst machine" som fyller hålan med UV-strålning, och tills den har laddat upp så skall du skydda den. Simpelt upplägg. Det finns flera av dessa primära uppdrag utplacerade i världen, det som du behöver göra är att gå till varje ställe och upprepa samma sak tills spelet är slut. Låter roligt eller hur? Det som gjorde the första spelet roligt för mig var det co-operativa läget samt allt samlande av Agility Orbs. Dessa aspekter är fortfarande kvar i uppföljaren, men utöver det så har inte mycket förändras. Uppdragsstrukturen är öppen så du kan gå till vilken ö du vill och påbörja dina uppdrag. Dock så varierar svårighetsgraden mellan öarna då fiendens vapen och utrustning varierar. Spelet expanderar dock multiplayer-läget vilket nu tillåter upp till 4 agenter att tillsammans utplåna allt i Pacific City. Utöver de primära uppdragen så finns det mindre uppdrag, såsom att förstöra "freak holes" som är flera hål ovanför mark runtomkring staden, där freaks kommer upp på natten som du behöver förstöra. Resterande uppdrag är olika sorters race, samt wingsuit-utmaningar.

Död värld, död berättarteknik Dagens spel behöver imponera, antingen genom vacker grafik, roligt gameplay eller otrolig berättarteknik. Dock så överlever Crackdown 2 endast på föregångarens insats. Gameplay:et är roligt och till viss del beroendeframkallande men det är fortfarande en besvikelse med tanke på hur lite förändringar som faktiskt har skett mellan spelen. Den en gång fantastiska staden har blivit grå, förstörd och i vissa instanser tråkig. Det finns inget nytt att se i Crackdown 2, bara ett dussin kända byggnader som vi får se i dess förstörda form. Fordonen är desamma som i första spelet dock utan deras coola omvandlingar. Spelet är helt klart en besvikelse.

Crackdown 2 är dock ett relativt vettigt spel som kan förse en med några roliga timmar, jag spelade igenom spelet själv dock. Vilket kan vara en del av anledningen till varför jag tycker det är en besvikelse, det är alltid roligare att spränga fiender tillsammans med vänner, och kanske är det så att jag inte skulle bry mig så mycket om spelets nackdelar om jag  hade spelat det med vänner, dock så förhindrar det inte faktumet att nackdelarna existerar.

1 Aug 2010