Recension: Fallout New Vegas

Fallout: New Vegas har länge legat på min måste-ha-lista då Fallout 3 är ett spel jag har många ömsesidiga känslor till. Fallout har det där extra som har fått de flesta att bli förälskade i postapokalypsen. Trots att världen man rör sig i ligger i ruiner är den onekligen vacker och för mig är den förstörda ödemarken en tillflyktsort jag besökt så många gånger. Och i detta fall är det ett kärt återseende då jag stoppar in
Fallout: New Vegas i mitt Xbox.

Spelet börjar med att du presenteras som en budbärare då du ska leverera ett platinumchip till okänd destination, men något går fel och du får ett skott i huvudet. Du blir räddad utav roboten Victor som för dig till en doktor då du vaknar upp och introduceras till ditt uppdrag, ta reda på vem som sköt dig och hämnas.

Spelet fungerar som Fallout 3, en obegränsad värld att röra sig i med mainquest och massor med sidequests, alltså kan du bestämma själv om du ska gå rakt på sak eller sidequesta. Eftersom jag älskar Fallout så ville jag suga extra länge på karamellen för att tillsist komma in till det goda i mitten så jag började med att sidequesta, bygga upp min karaktär, levla, välja perks, hitta shyssta vapen också vidare. Jag kunde dock inte vänta med mainquestet för länge då det börja klia i fingrarna utav ren nyfikenhet. Storyn är framåtsträvande, spännande och intressant då du kan forma din väg fram till slutet, alltså har valen i spelen en stor betydelse då de bestämmer vilka som är dina vänner eller fiender. Valen kan också innebära att en del möjligheter skärs av och vice versa.


Spelet utspelar sig i det postapokalyptiska Las Vegas och områdena däromkring som mesta dels består utav en öken fullproppad med mutanter och olika gäng där du kan samla båda bra och dåliga rykten. Vilket leder till att du kan röra dig fritt i deras camps och att de inte attackerar dig när du strosar runt i vildmarken.

New Vegas har samma motor som Fallout 3, där av ser spelen likadana ut grafikmässigt, trots att New Vegas ser lite föråldrat ut så tycker jag att det inte förstör helheten. Npc:erna i New Vegas är intressantare och jag känner mer sympati och medkänsla för karaktärerna jag stöter på, då jag upplevde att Fallout 3 karaktärer var stela, platta och omedvetna om deras känslor till situationen de befann sig i. New Vegas och Fallout 3 npc:er visar samma ansiktsuttryck i dialogerna, inga alls, men trots det så når New Vegas karaktärer fram och jag känner att jag faktiskt har en dialog med karaktären då jag kan läsa av hans/hennes känslor via deras röster.

Eftersom att Fallout använder sig utav samma motor som sin föregångare så är det rätt rejält med buggar som bör nämnas eftersom att det är väldigt märkbart och ibland väldigt frustrerande. Att nyckelpersoner i spelet försvinner eller fastnar i väggar och hindrar spelaren från att komma vidare kan man inte se som något annat än ett stort minus. Jag tycker att man borde fixat dessa brister eftersom att Fallout: New Vegas är ett så pass bra spel som inte borde få störas utav buggar. Jag har överseende med en del buggar men i New Vegas fall så är det ett par för många buggar för att vara ok.

Fallout: New Vegas är ett sådant fritt spel som man verkligen kan ta ut svängarna med, men det kräver också lite självständighet. Om du vill ha mer utav spelet gäller det att springa  runt i vildmarken, hitta questgivers, prata med npc, loota hus och tunnlar. För obotliga RPG-gamers så är New Vegas rena guldgruvan. Speciellt om du är som mig som kan springa runt i ändlösa timmar och loota allt som går att loota. New Vegas har gjort sig förtjänt utav att heta Fallout men det har även gjort sig förtjänt utav att heta New Vegas och inte Fallout 4.

Vad säger andra om spelet?
SVD’s recension av Sam Sundberg