The Last Story Trailer

Jag tyckte det var dags att påminna mig själv lite om The Last Story, ett kommande RPG till Nintendo Wii som verkar bli utomordentligt bra. Postade lite info om spelet förra året medan det fortfarande var ganska okänt. Nu har det kommit ett par riktiga trailers för spelet så jag tyckte det var på sin plats att lägga upp en av dem här på bloggen. Fortsätt läsa The Last Story Trailer

Recension: Donkey Kong Country Returns

Har ni funderat över hur det låter i djungeln när man släpper lös en gorilla eller två? Ungefär så här låter det ”Wiiiiiiiii…. Här har du en banan! Och där har du den! Och där! Woooo! Ballong! Måste fånga! Eeeek! Nej!  …. FAAAAN! … Suck!” Fortsätt läsa Recension: Donkey Kong Country Returns

Recension: Ivy The Kiwi

Mitt Nintendo Wii har stått i skuggan av tungviktarkonsolerna PS3 & Xbox 360 större delen av året. Jag har nästan tappat hoppet efter allt skräp som fullkomligt prutar ut till konsolen, Wii är värd bättre. Ibland kommer det dock små guldkorn ett par, tre stycken per år ungefär. Och nu har det hänt igen, låt mig presentera det vackra puttenuttiga pusselspelet Ivy The Kiwi, utvecklat av Prope. Pusselspel är inte en genre jag är direkt familjär med men det var något med Ivy The Kiwi som ändå fick mig att vilja testa det.

I spelet ska du hjälpa den lilla kiwifågeln Ivy att ta sig genom kortare och längre banor. Ivy kläcktes ur sitt ägg bara för att hitta en stor ensamhet i världen utanför. Du hjälper Ivy att ta sig fram genom banorna genom med wiimoten sätta ut rankor som hon kan vandra på. Rankorna kan dock användas på fler än ett sätt, du kan bland annat dra ut och släppa en ranka för att på så vis skicka iväg Ivy genom luften. Rankorna kan även effektivt används för att besegra fiender i form av bland annat elaka små råttor. Kontrollerna är lätta, det finns inte så mycket att fundera över och allt presenteras väldigt simpelt och bra genom spelets gång för att förbereda dig inför problem som komma skall.

Banorna kan till en början verka väldigt enkla men det blir garanterat svårare längre in i spelet och det finns MÅNGA banor. Varje bana går på tid och om du försöker samla alla bonusföremål på banan så är det lätt att glömma bort tiden eller helt enkelt bara inte hinna i mål innan tiden runnit ut. Väljer man att inte bry sig om bonusföremålen så får man givetvis en mindre utmaning eftersom det då blir lättare att ta sig i mål i tid.

Jag tycker spelidén i Ivy The Kiwi är genialisk, det hela är väldigt trevligt utfört med mysig design och musik. Spelet passar så väl barn som äldre spelare som gillar pussel. Jag hade dock gärna sätt lite fler element som bidragit till större variation i spelet, det kan stundvis kännas lite enformigt. Men jag tycker det är ett riktigt bra spel som förtjänar mer uppmärksamhet, klart ett av de bästa spelen till Nintendo Wii 2010. Perfekt relaxspel att lira ihop med någon annan, jag och spelade ihop med min sambo och det var riktigt trevligt. Skulle spelet släppas som nedladdningsbara spel till Xbox 360 och PS3 så skulle det säkerligen bli en riktig succé! Betyget hamnar i mina ögon på en 3:a, för ett högre betyg hade jag velat se mer variation och lite mer nyskapande design samt vassare grafik. Men en 3:a är ett bra betyg och jag rekommenderar verkligen att man testar det om man gillar pussel!

Recension: Spider-Man Shattered Dimensions

Spider-Man, Spindelmannen, Die Spinne och L’Homme araignée. Kärt barn har många namn. Det enda som egentligen skiljer dessa åt är själva språket. Nya Spider-Man: Shattered Dimensions lider egentligen av samma sak. Att det är en alldeles för liten skillnad. Men vi tar det från början. Precis som titeln antyder består Shattered Dimensions utav fyra olika dimensioner. Det är den klassiska Amazing Spider-Man, Ultimate Spider-Man som egentligen är en nystart på gamla spindelmannen, framtidsvisionen Spider-Man 2099 och 30-talets Spider-Man: Noir. Beenox har ändå haft en hel del spännande material att arbeta med, men vågar inte riktigt ta ut svängarna ordentligt.

Historien börjar med att superskurken Mysterio har brutit sig in på National Museet för att stjäla en magisk stentavla som innehåller balansen mellan ”ordning och kaos”. Självfallet går stentavlan i ett antal bitar när Spindelmannen försöker stoppa Mysterio. Stentavlans bitar sprids dessutom till flera olika marveldimensioner och jakten på dessa delar är i full gång. Med hjälp av Madame Web är det nu upp till varje spindelman (spindelmän?) att stoppa ondskefulla superskurkar innan de kan utnyttja tavlans krafter till fullo. Samtidigt fortsätter Mysterio planera sina hemskheter medan hans krafter bara växer och växer.

Tanken med att få fyra dimensioner att leka runt i är att det ska ge variation till spelet. Dock fegar spelskaparna i och med att Madame Web ger alla de olika spindelmännen liknande krafter. T ex har inte Spider-Man 2099 kraften som varnar honom från fara, men har fått det i spelet. Alla kan dessutom slåss på nästan samma villkor och de uppgraderingar man skaffar ger som oftast samma egenskaper till samtliga dimensioner. Jag hade personligen gärna sett att de vågat ta ut svängarna och göra fyra helt olika spelstilar.

Visst, Noir delen är betydligt mer smygaction och det märks att spelskaparna har sneglat på Batman: Arkham Asylum. 2099 har även delar som gör den ganska unik. Men The Amazing Spider-Man och Ultimate Spider-Man är egentligen en och samma historia, där Ultimate Spider-Man fått dra på sig den svarta dräkten för att få en distinktion, är bara fånigt. Då hade det varit mer intressant med någon av de andra miljarder Spider-Man universum som finns.

Alla banor är dessutom likadant uppbyggda. I början får du se en superskurk som precis fått tag i en bit av stentavlan. Sedan förföljer du skurken genom en ganska linjär bana som ibland bryts av att du måste spöa vanliga fulingar, rädda gisslan eller akta dig för fällor. Vilket inte känns tråkigt på något sätt, men passar bäst i små doser. Det blir betydligt mer intressant när man äntligen får chansen att möta superskurken och det märks att det är där som Beenox lagt krutet. Varje superskurk har ett unikt rörelsemönster som man behöver lära sig och finna deras svagheter. Jag gillar även att striden då och då bryts av med att man slängs in i ett förstapersonsperspektiv och man jabbar lite på sin motståndare.
För att ge ytterligare en dimension (badumdisch!) finns det som sagt ett erfarenhetspoängsystem som används för att uppgradera ens olika krafter. Dessa poäng får du antingen genom att samla spindelmärken som finns utspridda på banorna, spöa skurkar och klara speciella uppdrag. Just uppdragen är en extra god krydda till spelet. Dessa uppdrag är unika för varje delmoment av spelet och kan vara allt från att använda en speciell attack ett antal gånger till att fixa en del av en bana under en viss tid.

För att försöka få till en vettig avslutning kan man säga att oavsett om du är ett fan av Spindelmannen eller inte så är det ändå ett roligt spel som är av den bättre sorten när det gäller licensspel. Det når inte upp till Batmans senaste äventyr, men behöver verkligen inte stå i skamvrån och skämmas. Det enda jag hoppas är att Beenox vågar ta ut svängarna lite mer till nästa spel och att vi får chansen att besöka flera dimensioner. Kanske blanda in andra superhjältar i mixen dessutom?

Du missar väl förresten inte vår tävling där du kan vinna spelet och en snygg tshirt? Kolla här!

[nggallery id=1]

Recension: Vacation Isle Beach Party

Det första jag tänker när jag får hem Vacation Isle Beach Party är ”ytterligare ett party-spel till Wii! Hur många kan man egentligen göra?”. Går man snabbt igenom en spelbutik och tittar på hyllan där Wii-spelen huserar består en stor del utav bisarra kreationer som alla slutar med party. Kan då Vacation Isle Beach Party tillhöra den skaran som faktiskt kan vara värd att lägga sin veckopeng på?

Det som möter mig när jag sätter igång Vacation Isle Beach Party är en ganska trallvänlig melodi och en irriterande kvinnoröst som förklarar de olika valen jag har. Det enda som riktigt intresserar är att egentligen slänga sig in i partajet på en gång. Spelet är precis som många andra party-spel till Wii, en bunt med olika småtävlingar som alla har någon form av gemensamt tema. I detta fall handlar det om att olika vattensporter och två danser som jag antar att utvecklarna förväntar sig att man hittar på olika medelhavsöar.

De olika vattensporterna är surfning, vattenslalom, wakeboard, vattenskoter, vattenskidor och en underlig form av paddling på en surfingbräda? Förutom dessa sporter kan man även dansa med eldstavar eller hula-dansa. Varje spel går att spela med balance board, om man inte skulle äga en sådan använder man sig istället helt och hållet av de vanliga kontrollerna. Dock försvinner ganska mycket av spelglädjen utan balance boarden. Inför varje gren får man en snabb genomgång av kontrollerna, sedan kastas man ut i hetluften. Självfallet finns de olika svårighetsgrader, även om jag ärligt talat inte märkt så stor skillnad mellan dessa.

Överhuvudtaget finns det inte så mycket att hämta från spelet. Man tröttnar snabbt på de olika grenarna och det är inte särskilt stor variation mellan dem. Det som utmärker sig är när man ska köra vattenskoter som tyvärr har en ganska usel kontroll. I annat fall är det inte särskilt stor skillnad mellan de andra vattensporterna och till och med de två danserna påminner väldigt mycket om varandra. Nu är jag visserligen snart 30 år gammal, vilket gör att jag förmodligen kräver mer av spel än vad ett barn skulle göra. Barn skulle säkert tycka finna betydligt mer nöje i spelet, för jämfört med många andra partyspel är det ganska välgjort. Det finns ganska mycket att samla på och med mynt som du får under tävlingarna kan du låsa upp nya kläder och mönster på din utrustning. Det kan inte riktigt mäta sig med Wii Sport Resort, men har man tröttnat på det kan Vacation Isle Beach Party vara ett gott substitut.

Spelhöstens doldisar

Att spelhösten kommer bli riktigt het är nog ingen nyhet. Borta på Level7.nu kan man bland annat läsa om vilka storspel som redaktionen ser fram emot under de kommande månaderna. Samtidigt får man inte glömma de där små guldkornen som ingen riktigt tänker på. En del är spel som bara dyker upp från ingenstans och tar världen med storm, andra har uppmärksammats tidigare men känns ändå som osäkra kort tills de släpps. Jag tänkte visa på fem spel som jag tror kommer sälja riktigt bra, trots viss oro eller misstänksamhet från omvärlden.

Kane & Lynch 2: Dog Days
Release:
20:e augusti
Format: Xbox 360, Playstation 3, PC
Medan vi väntar på filmatiseringen med Bruce Willis och Jamie Foxx i huvudrollen får vi återigen axla rollen som Humle och Dumle, även kända som Kane och Lynch. Första spelet fick visserligen ett ljummet mottagande, mycket kritik riktades bland annat mot den halvtaskiga kontrollen. Förhoppningsvis har IO Interactive lärt sig av sina misstag och Dog Days ser faktiskt ut att kunna bli ett riktigt roligt co-op äventyr.

Spider-Man: Shattered Dimensions
Release: 10:e September
Format: Xbox 360, Playstation 3, Wii, Nintendo DS, PC
Fyra olika Spindelmannen, från fyra olika dimensioner. För er som läst de olika serierna kommer det nog finnas en hel del att gotta sig åt. Har du inte läst serierna, så väntar förhoppningsvis ett spännande äventyr i alla fall. De låter dessutom spännande med möjligheten att hoppa mellan första och tredje-personsperspektiv. Det är alltid lite lurigt med license-spel, förhoppningsvis blir vi lika glatt överraskade som vi blev med Batman: Arkham Asylum.

Final Fantasy: The 4 Heroes of Light
Release: 8:e Oktober
Format: Nintendo DS
Ett RPG av den gamla skolan, men med en modern touch. I alla fall om man får tro utvecklarna själva. En klassisk historia om ung-pojke-ska-rädda-prinsessa-från-den-onda-häxan står på tapeten. Det som gör det lite extra intressant är möjligheten att spela upp till fyra personer i co-op. Någon nyhet är det visserligen inte då vi har sett det förut i Crystal Chronicles serien, men skillnaden den här gången är att vi får en vettig story att följa. Remaken av Final Fantasy 3 och 4 till NDS har sålt ganska hyffsat, så ett helt nytt kapitel i serien borde rimligtvis sälja riktigt bra.

LEGO Universe
Release: 26:e Oktober
Format: PC
Det är väl svårt att tro att LEGO Universe kommer kunna konkurrera med World of Warcraft, men med sin otroliga charm kommer det förmodligen locka både gamla och unga. Med en mängd olika världar att besöka, friheten att bygga nästan vad som helst och gemensamma uppdrag verkar det kunna bli ett riktigt variationsrikt spel. Redan nu finns det en beta att anmäla sig till om man är intresserad.

Dance Central
Release: 4:e November (Nord Amerika)
Format: Xbox 360
Kinect Sports i all är, men här har ni garanterat spelet som kommer få Kinect att flyga av hyllorna. Även om presentationen på E3-mässan var ganska fånig så var det ändå svårt att inte småle lite och redan då gunga med till musiken. Med tanke på vilka framgångar Harmonix haft med Guitar Hero och Rock Band skulle det förvåna mig om de inte lyckas med Dance Central också. Nu önskar jag bara att det kommer en collectors edition som innehåller några färgade spotlights och discokula. Party on!

The Last Story – Första Trailern

Då var det dags för den första trailern till ett av de lovande Wii-spel som jag väntar på! Nämligen inget annat än Mistwalkers ”The Last Story”. Detta är de första riktiga bilderna som visats från spelet, hittills har man fått nöja sig med konceptbilder och teaser-site med en bakgrundsbild och stämningsfull musik.

Vem kan annat än hoppas och drömma om ett riktigt bra RPG när Final Fantasys urfader är inblandad? Mina förväntningar är stora men jag ska försöka att inte låta dem frodas allt för mycket för alla vet ju vad stora förväntningar ofta leder till.

The Last Story är ett av de få kommande Wii-spel som jag väntar på och jag gillar vad jag ser.

Se också:

The Last Story – Vackert hemlighetsmakeri från Mistalker
The Last Story – Lite detaljer
The Last Story – Lite snack och nytt bildmaterial

Ny episk trailer från Xenoblade (Wii)

Igår fick vi se bilder på karaktärerna från Xenoblade, vi har tidigare också fått se ett par trailers från spelet.

Nu har det kommit en alldeles ny trailer, raka spåret direkt från Japan och den stärker bara min känsla av att spelet påminner rätt mycket om Secret Of Mana till SNES ett av mina absoluta favoritspel. Jag önskar man hade fått sett lite combat men det gör inget det man får ser ser skitbra ut! Se själva.

[pro-player width=’640′ height=’385′ type=’video’]http://www.youtube.com/watch?v=NtTlUcjtqTY[/pro-player]

Ser fram emot en helg fylld av monster

Jag påbörjade Monster Hunter Tri till Nintendo Wii igår om än som hastigast! Men spelet verkar verkligen hålla måttet och jag förstår att Nintendos VD, Satoru Iwata blev impad av vad Capcom åstadkommit med spelet, han tyckte nämligen att Capcom åstadkommit något som Nintendo själva inte gjort ännu och menade att Monster Hunter Tri verkligen satte press på Zeldautvecklarna! Jag tycker det råder stor brist på kvalitetsspel till Nintendo Wii men om fler utvecklare skulle utveckla spel i samma klass som Monster Hunter Tri så skulle det kunna bli ändring på den saken! Ser fram emot en helg fylld med monster och lovar att komma med en recension så fort som möjligt.

Jag fick ju en classic controller till Wii också som bara legat inplastad och vänta på att MHT skulle trilla in och nu har jag fått chansen att testa den också och är väldigt nöjd! Det är inte Nintendos egna classic controller utan en variation vid namn Wing från hårdvarutillverkarna Nyko. Ska skriva mer om den senare också efter lite mer testande. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, Monster Hunter Tri är ett spel som absolut bör avnjutas med en classic controller, inte alls lika bra spelkänsla att sitta och veva med nunchuck som att mysa ner sig i soffan med en ordentlig handkontroll.

Tyvärr har jag ju inget Wii-speak så jag kan prata med andra spelare i Monster Hunter Tri’s online läge, det måste kanske se till att råda bot på!

Om ni spelar Monster Hunter Tri själva så hojta förresten gärna till här om ni vill testa onlineläget framöver!