Recension: Battlefield 3

I Battlefield 3 från svenska Dice, kastas man rätt in i vad som skulle kunna vara storyn till en hollywoodfilm eller hämtat ur serien 24 med Jack Bauer. Spelet följer vad som tycks ha blivit den nya standarden för genren och det hela känns väldig bekant men samtidigt främmande. Fortsätt läsa Recension: Battlefield 3

Recension: Call Of Duty – Black Ops

Call Of Duty: Black Ops. Uppföljaren till det galet populära Modern Warfare 2, ett av årets utan tvekan mest efterlängtade titlar. Att Black Ops är ett spel i Call Of Duty-serien går såklart inte att ta miste på. Men visst är något annorlunda? Att det denna gång är Treyarch och inte Infinity Wards som står bakom produktionen har ingen missat och det märks tydligt att det är andra piloter bakom spakarna.

En frisk fläkt i serien
Black Ops känns som en frisk fläkt i serien, även om det är sedan tidigare väl använd luft som blåser in. Ta Modern Warfare 2 och kör det i en mixer med valfritt attraktivt actionspel som har en story med lite thriller-touch så skulle den mixade produkten kanske kunna bli något i stil med Black Ops. Jag har nu hunnit spela igenom kampanjen två gånger samt hårdtestat multiplayer-läget och detta är min åsikt.

Singleplayer-läget bjuder på en kampanj som är betydligt mer intressant än vad föregående spel hade att komma med. Storyn är mer sammanhängande och ger spelarna en klarare bild av spelets olika karaktärer, vilket resulterar i ett bättre driv som får dem att vilja spela vidare.

Spelet startar med att man som spelare sitter fastspänd i en stol i ett förhörsum med strålkastare och en röst som hela tiden ber om sanningen och innebörden om diverse ting. Förhörsrummet är sedan utgångspunkten för spelets alla kapitel, där kastas man från krigszon till krigzon mellan olika årtal och olika världsdelar, som en tidsmaskin. Du spelar igenom en rad olika minnen som väckts inom dig under förhören. Detta pågår större delen av storyn, tills man slutligen kommer ikapp tiden då storyn istället utspelas i realtid. Personen som förhör dig frågar dig gång på gång om de siffror som du hör i huvudet på dig själv, hur skall de tolkas? Vad har de för innebörd? Det är huvudfrågan vars svar du kommer att jaga igenom åren och de olika krigszoner och kontinenter som du kastas mellan under förhören och spelets gång.

Inget fel med linjära spel
Man har langat in lite blandade nya element som bidrar till den fina helhetsbilden i Black Ops. Exempelvis så får man manövrera både attackhelikoptrar & båtar, smyga fram simmandes genom vatten. Man bjuds på flera element som får spelet att påminna mer om renodlade actionspel än vad vi är vana att se i Call Of Duty-serien, vilket ger spelet en väl behövd variation. Men trots den variationen rent gameplay-mässigt så är Black Ops ett mycket, för att inte säga extremt linjärt spel, har man något emot det så kommer detta ses som en stor nackdel. Själv ser jag det dock inte som något som helst problem, vem bestämde att alla linjära spel skulle ersättas med öppna landskap alá Red Dead Redemption? Visst hade jag kunnat leva med att spelat inte gick riktigt på räls som nu, men nej, jag stör mig inte på det och jag klagar inte på det. En annan sak som bidrar till spelets variation är alla olika (och väldigt vackra) miljöer som man får uppleva under spelets olika kapitel. Det bjuds på allt från snåriga tropiska djungler till kalla vinterlandskap.

Ett förbättrat och mer balanserat multiplayer-läge
Mutliplayer-läget har utvecklats en del från Modern Warfare 2 och jag tycker det fått ett rejält uppsving i Black Ops. Men det är inte allt guld och gröna skogar. Om vi börjar med några av de positiva förändringarna så har man ändrat på hur killstreaks fungerar. Utan att gå in djupare på det hela så kan man sammanfatta det hela lite enkelt. I Black Ops så måste man spela bra för att uppnå höga killstreak-belöningar eftersom att kills från en killstreak-belöning inte räknas till din sammanlagda killstreak för att uppnå ännu högre belöningar. Detta gör spelet mer balanserat.

Vidare så har man fimpat möjligheten att ”quick-scope:a” eller åtminstone gjort det betydligt mindre funktionellt. quick-scope är ett uttryck på hur man kunde jobba med Snipergeväret i Modern Warfare 2. Det hela gick ut på att man kunde dra upp siktet och snabbt skjuta en motståndare utan att egentligen sikta, med en viss teknik. I vissas ögon fusk, ett sätt att utnyttja spelets teknik, i andras ögon en metod helt enligt spelreglerna. Jag hör till den första gruppen ögon som anser att metoden gav utövarna ett orättvist övertag gentemot sina motspelare. Även detta bidrar till ett mer välbalanserat multiplayer-läge.

Detta är bara två av flera saker som detta som gör att jag gillar multiplayerläget i Black Ops bättre än i Modern Warfare 2, detta och andra uppdateringar och nya spellägen. Men det måste finslipas, det finns andra detaljer som bör ses över och ändras på. Saker som jag vet att många håller med om. Treyarch menar ju att de skall lyssna mycket på sina kunder så om community:t bryr sig tillräckligt mycket om dessa detaljer som jag pratar om så kanske vi kan förvänta oss förändringar i framtiden.

Treyarch levererade med bravur
Modern Warfare 2 var en personlig favorit förra året och för mig lever Black Ops verkligen upp till förväntningarna och ger mig precis det jag önskade. Det ger mig nämligen allt som Modern Warfare 2 gav, fast bättre och lite lite till! Kampanjen i singleplayer-läget var underhållande och bra men framförallt så är det så klart det galet roliga multiplayerläget som gör Black Ops till riktigt bra skit! Där kan man sänka många många timmar utan att märka det. Spelet blir utan tvekan som bäst när du lirar det online ihop med några goda vänner och bekanta. Treyarch fick ett stort uppdrag med Black Ops och de levererade verkligen med bravur på alla plan.

Läs om upplevelsen med Black Ops i 3D hos IDG

Lost Planet 2: Recension

Vi fortsätter framåt med tunga steg, jag och mina trogna kamrater, våra ben väger bly, svetten rinner ner i ögonen och får dem att svida. Stora blad, lianer och grenar river mot ansiktet hela tiden, men vi kämpar på. I våra huvuden är vi någon annanstans men ibland bryts tystnaden av vrålen från pirater eller akrid och då är våra sinnen på topp och ingenting kan stoppa oss, det är dem eller vi, byte eller jägare. Ibland hittar vi övergivna  mechs som vi kan använda, allt som kan underlätta är välkommet och allt som går att använda som vapen är nödvändigt för vår överlevnad på den här förbannade planeten.

Capcoms Lost Planet 2 är utan tvekan ett vackert och actionspäckat spel, dånande explosioner och ekon från smattrande vapen bryter ofta tystnaden mellan stridszonerna. I storyn har det gått 10 år sedan föregångaren Lost Planet, den föredetta helt is- och snö-täckta miljön på planeten E.D.N III har börjat smälta. Isen smälter och så väl djungel som ökenlandskap tittar fram börjar leva (ja inte öken då såklart). Ett sorts inbördeskrig råder över E.D.N III när dess invånare slåss om planetens T-ENG, T-ENG är en förkortning för Thermal Energy, rak översättning till Svenska blir väl något i stil med termisk energi, men vi kan väl nöja oss med att kalla det för energi. akrid-varelserna har blivit både fler, starkare och större i Lost Planet 2 och jag utlovar överdrivet stora akrid-bossar i spelet!

Storyn är uppstyckad i sex olika delar och lite olika perspektiv, varje del innehåller flera kapitel och varje kapitel flera uppdrag. Det går inte att spara hur som helst, du måste klara ett kapitel innan du kan stänga av utan att behöva göra om allting, med andra ord så är det inget spel du bara drar igång för att köra lite snabbt, du får se till att ha lite speltid helt enkelt. Bossarna är som sagt sjuuukt stora och ofta frustrerande & irriterande jobbiga att spöa, vilket är ytterligare en anledning till att man inte bara starar spelet för en snabb spelrunda. Det fanns stunder under vissa bossfighter som jag önskade att jag hade en uppblåsbar handkontroll att slänga i väggen, ok lite överdrivet, men nästan, tanken svischade förbi i alla fall. Trots detta så är bossfighterna något av det bästa med spelet, ju svårare och mer irriterande de desto gladare blir man när man besegrat dem, the bigger they are, the harder they fall! Banorna i kampanjen känns tyvärr för repetitiva för min personliga smak, springa dit och dit, skjut dom och dom, aktivera stolparna, dom där jäkla stolparna! (Ni kommer förstå vad jag menar).  Det finns tonvis med riktigt feta vapen att hitta som smäller högt och det finns flera grymma mechs att manövrera och det är ju kul i alla fall, eller?

Det finns lite olika lägen i spelet, du kan spela kampanjen som single-player tillsammans med AI-karaktärer, Co-Op med en eller flera vänner online eller i split-screen. Utöver kampanjen finns så klart också multiplayer läget där man klassiskt spelar mot andra spelare. Under första uppdragen tyckte jag att AI-kamraterna i min kampanj var helt OK men ju längre in i spelet jag kom desto mer kom jag att ogilla dom, det är rätt frustrerande att ex. försöka vaka över stolpar och hindra fienderna från att pilla med dom när man måste göra hela jobbet själv, övervaka alla stoplar ensam eftersom dina AI-kamrater är som zombies som bara kan skjuta rakt fram. Att ha riktiga vänner att spela med underlättare nog spelet en hel del i detta avseende.

Det råder visst lite delade meningar om kontrollerna i spelet men jag tycker att de är klumpiga, inte direkt dåliga men liksom, karaktären känns klumpig och osmidig. Med L & R knapparna så kan man vända sig i 90 grader på ett ögonblick något som tvärtom är smidigt och resulterar i att man jättesnabbt kan vända sig för att skjuta en fiende bakom sig och sedan vända sig tillbaka lika snabbt, bra! Änterhaken går inte att använda om man inte står med båda fötterna på marken vilket jag retade mig på flertalet gånger under spelet efter att blivit van den ultimata änterhaken från Just Cause 2. Du kan alltså inte skjuta iväg en ny krok medan du är i luften, faller du så faller du tills du landar alltså, dåligt! Det är lätt att lära sig kontrollerna det som kanske tar längst tid att vänja sig med och få ut någon direkt nytta av är nog 90 graders vridningarna med L & R knapparna. Trots att det är lätt att lära sig kontrollerna så tycker jag dock som sagt att det är en klumpig karaktär man kontrollerar.

Musiken i spelet är ofta riktig pampig med storslagna stycken men tyvärr så är det mellan styckena alldeles för tyst och tråkigt och man tröttnar lätt på explosionerna från granter och smattrandet från gevär. Ljudeffekterna är det aldrig något fel på tvärtom så är det faktiskt riktigt bra effekter, men man tröttnar på dom som sagt, det blir lite för mycket av det goda. Grafikmässigt är Lost Planet 2 både riktigt bra och samtidigt lite dåligt, det är ju sjukt snyggt men tyvärr så är bilduppdateringen åtminstone på PS3-versionen inte alltid på topp vilket drar ner helhetsintrycket en hel del. Sen handlar det ju mycket om personlig smak och tycke, jag tycker att det tekniskt är riktigt snyggt men estetiskt sätt så tilltalar det mig inte speciellt mycket tyvärr.

Jag hade faktiskt högre förväntningar på Lost Planet 2, jag såg framför mig ett riktigt storslaget actionäventyr men det blev liksom aldrig vad jag hade tänkt mig när jag spelade det. Delvis beror det säkerligen en hel del på att jag spelade ensam med korkade AI-vänner, tillsammans riktiga spelare blir upplevelsen nog mycket bättre men jag tycker ändå man ska kunna förvänta sig en bättre  upplevelse även om man spelar ensam. Storyn känns också bara sådär med lite enformiga uppdrag, den fick aldrig ett fast grepp om mig. Bossfighterna däremot var både riktiga bra, roliga, irriterade och frustrerande, även detta något som förmodligen blir mycket bättre tillsammans med riktiga spelare, men återigen så ska det ju vara kul när man kör själv också.

Kort sagt så är det en lite besviken Mattias som lägger ner handkontrollen efter Lost Planet 2. Spelet hade helt klart sina ljuspunkter och är inte alls ett dåligt spel. Det handlar mycket om personligt smak och tycke och jag hade nog för höga förväntningar. Lost Planet 2 är ett sjukt snyggt spel som är späckat med action till den grad att det rinner över kanterna och det kan helt klart vara ett köpvärt spel för många action- och Lost Planet-fans, alternativt för de som struntar i kampanjen och bara är ute efter att få spöa andra spelare i multiplayerläget. Mitt betyg blir tråkigt nog en något halvsval 3:a.

Slutbetyg 3/5

Releasedatum: 11 Maj // Format: PC PS3 Xbox 360 // Antal spelare: 1-4 i kampanj, 1-32 multiplayer

Obs! Denna recension avser PS3-versionen och endast kampanjläget i spelet,  nu ser jag fram emot att testa multiplayerläget mot andra spelare och återkommer med intryck från det framöver!

Se en trailer för Lost Planet 2 här

[nggallery id=38]

Medal Of Honor: Leave a Message, Pepp!

Blir man inte peppad av den här trailern för det kommande Medal Of Honor-spelet så blir man väl inte peppad av nåt eller?

Releasen som är  i Oktober kan kännas långt bort just nu, men med ett år fyllt av bra spelreleaser och en alldeles för kort sommar i vanlig ordning så kommer det bara säga headshot! innan det är dags för release!

Jag är peppad! Är ni???

Alien Vs Predator Multiplayer-demo imorgon!

SEGA avslöjade idag att de kommer att trycka ut ett multiplayer demo på Alien Vs Predator imorgon 4 Februari. Demot kommer att finnas på PSN, XBOX Live & Steam.

I demot kommer man få chansen att prova på alla tre raser dvs, människor, aliens & predators och helt enkelt banka skiten ur varandra i en deathmatch på en av alla maps som kommer att finnas i den fullständiga versionen. Självklart ska jag själv försöka hinna med att testa detta i morgon också och återkomma med lite åsikter.

Om någon PS3-användare känner för det så får ni lämna en kommentar med ert PSN namn eller skicka ett meddelande via ”kontakt” -sidan på bloggen så addar jag er gärna vid tillfälle!

I Am Alive: Multiplayer?

Multiplayerläge i I Am Alive? Förra månaden lär en jobbannons indikerar på att Ubisoft’s I Am Alive
kommer att ha ett multiplayerläge. Inte nog med det, det finns mer som tyder på det.

Ubi Soft’s Paul Robinson privata LinkedIn-profil beskrev nyligen hans dåvarande jobbsituation som ”Game Director for I Am Alive – we’re doing some exciting stuff and if you are a lead mp designer, drop me a line”

Om vi återgår till jobbannonsen från Ubisoft hade ute så var det just en ”Lead Multiplayer Designer” som eftersöktes. Det stod inget om just ”I Am Alive” i annonsen men detaljerna i annonsen ska tydligt ha insunerat på att det faktiskt var frågan om just I Am Alive. Och tillsammans med det som sågs i LinkedIn profilen så blir det genast ännu mer troligt.

Just vilken typ av multiplayerläge det är frågan det är fortfarande okänt.