Speltriss vecka 13 – Airborne

Även jag tyckte det skulle vara kul att haka på ”Veckans Speltriss” som Emmy startat på sin blogg EmmyZ.net. Tre spelrelaterade bilder efter fri tolkning på ett och samma tema. Veckans tema är ”Airborne” och här är mina tre bilder.  Tre herrar som tar sig fram genom luften med hjälp av änterhakar och piska, även om det förekommer fritt fall i ett par av bilderna :) Fortsätt läsa Speltriss vecka 13 – Airborne

Recension: Castlevania – Lords of Shadow

Piskande action bland skelett och varulvar. Hoppande och klättrande på hisnande höjder i bästa plattform-anda. Detta tillsammans med mångsidig pussellösning binder samman Castlevania: Lords of Shadow till ett fullspäckat actionäventyr.

Med Lords of Shadow har Konami inte bara gjort ännu en uppföljare i mängden Castlevania-spel. De har gett serien en fräsch nystart, ett nytt liv, nytt blod bland de odöda. Det är inte mycket i Lords of Shadow som gör att man känner någon koppling till de gamla Castlevania-spelen. Men gör det något? Svaret är Nej.

Allt i världen handlar om plus och minus, att hitta den perfekta balansen. Ibland kommer man till en gräns där den bästa lösningen för att inte förstöra balansen är att riva ner allt och börja på ny kula. Detta har man gjort  med Castlevania och man har lyckats riktigt bra. Spelet har tagit ett stort steg och utvecklats som något nytt och intressant. Dessutom har man bäddat för ett antal uppföljare utan att tjata sönder stackarsBelmont. Det gör inget att kopplingen till de gamla spelen inte märks.

Mörkrets många ansikten
I Castlevania: Lords of Shadow får vi följa Gabriel Belmont på ett långt äventyr i kampen mellan det onda och det goda, där hans personliga mål är att få återuppliva sin döda fru. Det är vad han blivit lovad. The Lords of Shadow, de mörka härskarna, hindrar de dödas själar att färdas vidare efter döden samtidigt som deras undersåtar  härjar fritt på jorden och dödar människorna.Belmonts fru guidar honom i hans resa för att hjälpa honom att sätta stopp för de mörka krafterna samtidigt som Belmont själv har målet att återuppliva sin fru i sikte. En och en måste Gabriel alltså plocka de mörka härskarna innan han når sitt mål.

Som vapen har man sitt combatcross, ett kraftigt och dödligt kors prydligt fäst vid ena änden av en kedja. Tack vare detta vapen kan Belmont piska sig fram och spöa fiender samtidigt som han håller dem på tryggt avstånd. Dessutom fungerar korset som en änterhake och låter Belmont svinga sig fram över stup och klättra uppför väggar. Under äventyrets gång finner man en rad uppgraderingar, både till korset och till sin övriga rustning. Dessutom samlar man erfarenhetspoäng som man kan använda för att lära sig nya förmågor som görBelmont starkare. Förmågorna kommer i form av nya attackkombinationer och specialattacker o.dyl.

Mångsidigt äventyr
Spelet är uppdelat i en rad olika delar på en karta där varje enskild del har ett antal banor. Vilket kan kan vara allt från en till ett ganska högt antal banor per del. Något som görCastlevania till ett riktigt bra äventyr är att det har flera olika element och variationen under spelets gång är rätt stor. Dels har du rå-action alá God Of War och liknande hack & slash-spel, dels har du en hel del pussellösning som är alldeles så där lagom kluriga. Man behöver alltså inte fastna i spelets pussel utan man klurar ut dem rätt snabbt och resulterar i ett sådär lagom skönt avbrott från piskandet, (inte helt fel att få vilka tummarna ibland!). Som om inte detta vore nog så innefattar spelet också en hel del plattformande vilket bidrar med ytterligare ett element som tillsammans med de andra sammanfogar spelet till ett fullspäckatactionäventyr.

Lords of Shadow följer actionspel-trenden med stora, jag menar riktigt överdimensionerade bossar. Och det följer även trenden med quick-time-events (tryck på på den knapp som visas på skärmen vid rätt tillfälle). Även bossarna bidrar till spelets hyfsat generösa variation med både gigantiska bossar som tar upp mer än hela skärmen och bossar som är mer  Belmonts egen storlek. Gemensamt för samtliga bossar är dock att de inte ger upp utan en ordentlig fight. Kör du på en lite högre svårighetsgrad så kan du räkna med att få pisk både en och två gånger av vissa bossar. Stundvis finner man sig själv ballanserande på frustrationens brant men med lite fokus så går det mesta till slut.

Strålande grafik men lite trist pampig musik
Grafiskt så ligger Castlevania helt klart i det högre skiktet, nära toppen, dessutom är det riktigt estetiskt snyggt. Spelet innehåller några av de snyggaste vyerna jag sett i ett spel på länge och arkitekturen är riktigt imponerande. Iblandzoomar kameran ut riktigt långt vilket resulterar i att man ser mycket av omgivningen samtidigt som Belmont blir extremt liten. Detta har effekten att det visar hur himla liten Belmont är i de storslagna miljöerna och kringliggande byggnader. Riktigt snyggt och effektivande! Musiken är oftast riktigt pampig men intetsägande. Däremot fanns det ett par riktigt lugna stycken i musiken som är riktigt bra och passande.

Kontrollerna är bra även om det kan bli mycket att hålla reda på med ett stort urval knapp-kombinationer men efter tillräckligt många döda varulvar så sitter det i ryggmärgen! Att kameran inte går att kontrollera har både sina för och nackdelar. Samtidigt som många föredrar en kontrollerbar kamera så finns det en hel del där ute som tycker det är skönt att slippa bekymra sig om den då spelet sköter den själv. Kameran i Lords of Shadow är dessutom bra och det finns ingen anledning till att vilja kontrollera den själv.

Castlevania har de rätta elementen
Lords of Shadow är ett riktigt bra actionäventyr med alla de element som denna typ av spel kräver för att inte bli långrandiga. Räkna med tufft motstånd ibland, speciellt på de svårare svårighetsgraderna. Som tur är så är spelet generös med sinacheckpoints och du behöver aldrig spela om långa partier. Spelet får en riktigt stark 4:a. För att Castlevania skulle fått en 5:a så skulle det krävas något som gör spelet till något riktigt utöver det vanliga och dessutom en perfekt bilduppdatering.