Två år har gått sedan historien från det första spelet. Gallia befinner sig i ett inbördeskrig efter att det framkommit att landets ledare är en Darcsen, ett folkslag som resten av Gallia-befolkningen ser ner på. En rebellmilita vägrar att böja sig för ledaren och försöker göra allt för att få honom av tronen. Mitt i den här smeten får vi följa en ny bekantskap vid namn Avan Hardins som tar värvning i Lanseal militärskola för att undersöka vad som hänt hans bortgångna bror.
Ungefär här slutar jag tyvärr att bry mig om själva handlingen. Vilket är synd, då spelet i annat fall är riktigt kul. I det första spelet kände jag något för karaktärerna och även om det fanns en del fåniga repliker och manuset kanske inte alltid var av högsta klass så var det ändå en spännande historia, och karaktärerna var intressanta. I Valkyria Chronicles 2 hamnar vi plötsligt i ett high-school drama med inslag av strategiska militärslag. Röstskådespelarna är också riktigt ruggiga och jag förstår fortfarande inte varför alla kvinnor i japanska spel ska låta som att de vore 12 år gamla!
Om vi dock bortser från själva berättelsen och de ganska fåniga karaktärerna så finner vi ett strategispel med riktigt mycket djup. Man känner igen mycket ifrån första spelet. Vid varje uppdrag väljs en trupp ut som man försöker att ställa ut på ett så strategiskt sätt som möjligt. Det finns sex olika klasser, där den nya är ”armored soldier”, vilket är en soldat som kan disarmera bomber och bär på en stor sköld. De bär inga skjutvapen, men kan dunka fienderna gul och blå med en gigantisk hammare istället. Varje karaktär kan numera byta klass och uppgraderas både individuellt och i grupp, vilket skapar en större dynamik jämfört med det första spelet. Din grupp känns ännu mer unik och det gäller att verkligen välja rätt karaktär till rätt uppdrag. Precis som i föregångaren är det inte heller alla karaktärer som fungerar tillsammans. Soldater som gillar att gå ut i strid tillsammans kan ge oväntade fördelar helt enkelt. Nytt är även moralsystemet. Desto bättre det går under uppdraget, desto fler fördelar får truppen och viceversa.
Kartorna har krympt, vilket kan ha med den tekniska hårdvaran att göra, då uppföljaren släppts till lillebror PSP. Samtidigt bidrar detta till att det går oftast fortare att klara ett uppdrag, vilket passar perfekt för formatet då i alla fall jag som oftast spelar när jag på resande fot eller bara vill köra någon timme innan jag går till sängs. De har även löst själva problemet med begränsning på ett smart sätt genom att dela upp kartorna i flera bitar. I vissa uppdrag får du till och med dela upp din trupp i två eller flera för att ta dig fram till ditt slutmål. Genom att ta över baser kan du även strategiskt sätta ut trupper på nya platser under stridens gång.
Det kan även nämnas att det här är ett av de snyggaste spelen jag sett till PSP. Även om det inte riktigt når upp till de akvarellmålningar som vi fick i Valkyria Chronicles till Playstation 3, ser det ruggigt bra ut och det är knappt att jag tänker på att jag spelar på en handhållen konsol. Däremot känner mina händer och fingrar av det, mest på grund av PSP:ns usla ergonomi, men det kan man inte skylla spelet på i sig.
Mycket av mellansekvenserna är inte lika frekventa som i första spelet. Dessutom följer man inte historien genom en bok längre, utan de mesta utspelar sig på campus. Du har fortfarande möjligheten att få reda på mer om de olika karaktärerna och deras intriger mellan uppdragen genom att besöka olika delar av skolan. Dock som jag nämnt tidigare tyckte i alla fall jag att de var mest irriterande och gav spelet ett ganska flamsigt intryck. Men är man förtjust i japansk anime och kan stå ut med skrikiga röster så kan man nog finna det ytterst intressant.
Den stora behållningen i spelet är själva striderna och att däremellan uppgradera sina karaktärer. Samt försöka hitta den ultimata gruppdynamiken. Det finns ännu mer att sätta sig in i än i första spelet, och gillar man att sitta i timtals och fundera ut nya strategier och gruppsammansättningar kommer man troligtvis att älska det här spelet. Förvänta er dock inga storverk från berättelsen.
