Tänk att det kunde vara så jäkla kul att slåss?

Recension: Marvel Vs Capcom 3 – Fate of Two Worlds

Jag älskar Marvel och jag älskar alla dessa Capcomkaraktärer, eller i alla fall väldigt många av dem. Så det är med ett sant nöje som jag skjuter in skivan i mitt PS3. Mitt på ljusa dagen men vad gör väl det? Det är aldrig för tidigt eller för sent för att låta några av världens mest välkända superhjältar och spelfigurer att drabba samman i ett härligt handgemäng!

Det är färgsprakande och vackert, det är 2d och det går übersnabbt. Precis som det skall vara. Hadoukens, pistol- & gevärsskott far åt alla håll, svärd och änterhakar och annat hugger och greppar till höger och vänster. Combos rinner iväg i en rasande takt och det går extra snabbt när jag ropar in någon eller båda min medhjälpare.

Detta är i ärlighetens namn det första Marvel Vs Capcom-spelet jag kör men ansiktena bland alla spelbara karaktärer är välbekanta. Jag är ju uppväxt med Marveltidningarna och jag har lirat Capcomspel sedan barnsben. För mig som inte lirar så mycket beat’em ups längre så är det extra roligt att MvC3 är i gammal hederlig 2d-stil!

Jag har kört storyn i arcadeläget ett par gånger men alla vet ju att det inte är på grund av den man lirar beat’em ups. Det är ju så klart för att banka skiten ur sina vänner eller helt okända människor online. Till skillnad från exempelvis Street Fighter så går MvC3 i en ryslig hastighet. Nog för att Street Fighter också kan gå väldigt snabbt, det är jag fullt medveten om. Men när jag själv spelar MvC3 så slåss jag i ren panik snarare än efter en utarbetad strategi och jag tycker temposkillnaden är stor. För att dra mer jämförelser med Street Fighter, som ändå är världens mest välkända Beat’em up, så känns det som att MvC3 är betydligt enklare att manövrera, om än hetsigare. Så om ni liksom mig tycker att SF4 är jobbigt med alla svåra combos och moves så kanske ni precis som jag gillar MvC3 bättre.

Oavsett om du slåss mot en annan spelare eller om du kör arcadeläget så slåss du i lag om tre karaktärer mot ett moståndarlag bestående av samma antal . Beroende på rådande omständigheter så kan du ropa på hjälp från en av dina medhjälpare. En av dina kamrater kommer snabbt till undsättning och sätter en spark eller tre eller ett svärd i din motståndare och studsar sedan ur matchen igen. Alternativt kan du ta in båda dina kamrater för en massiv grupp-kombo, extremt effektivt. Naturligtvis kan du också skifta mellan dina karaktärer  under matchens gång så länge de fortfarande är vid medvetande.

Utbudet av spelbara karaktärer ett stort men efter några rundor i arcadeläget så hittade jag ändå snabbt min favoritkombo bestående av Ryu från Street Fighter, Dante från Devil May Cry och Trish, även hon från Devil May Cry-serien. Tillsammans har detta gäng låtit mig vinna många matcher, både i arcadeläget och i 2-spelarläget. Det finns säkerligen fler bra och bättre kombinationer av karaktärer men dessa tre fungerade väldigt bra för min del.

Designen är urläcker och jag älskar att se denna sammandrabbning av välkända figurer från Marvel & Capcom-universumen, det bästa av två världar liksom. Jag känner mig som hemma och jag har skitkul för första gången på länge med ett beat’em up och jag har svårt att se att det ska komma ett roligare beat’em up i år. Som tvättäkta beat’em up-fan så kan jag föreställa mig att man inte uppskattar detta lika mycket som mig. Men jag gillar det starkt, jag behöver inte tänka så mycket på strategi, jag kan få iväg en riktigt fet kombo utan att öva i tvåhundra år. Allt går i dunderfart och det är fullt ös precis hela tiden! Låt det bära eller brista, må bäste fighter vinna.

[nggallery id=10]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>