Sju år har passerat sedan den senaste Sagan om ringen filmen släpptes men fortfarande ekar ljudet av Uruk-hais marscherande och Sarumans krigshetsande i huvudet. Återigen är det dags att ge sig in i en av de bästa sagorna som någonsin skapats.
Spelet börjar några år efter filmerna där du spelar som Samwise Gamgees son, Frodo (han döpte sin son efter den riktiga Frodo). Givetvis bor de i Fylke där tiden verkar flyta förbi bekymmerslöst. Kungen av Gondor, Aragorn är inbjuden till fest och under tiden de väntar på kungens ankomst bestämmer sig Samwise att berätta lite sagor. Närmare bestämt, Sagan om ringen, De två tornen och Konungens återkomst.
Handlingen i spelet följer filmerna och böckerna ganska väl, med några avstickare här och där. Du får ta kontrollen över Aragorn och leda brödraskapet mot Domedagsberget. Berättandet är väldigt lättsamt och känns ganska genomarbetat. Du får vara med om de flesta stora händelserna från filmerna och det går att hänga med ganska bra om du har sett filmerna eller läst böckerna. Det finns även händelser som inte är med som jag tycker blir de mest intressanta. Det första som slår mig är att spelet ser ganska ok ut för att vara på Nintendo Wii. Jag hade förväntat mig ett mycket sämre spel, rent grafiskt. Ljussättningen i spelet är väldigt bra och hjälper till att lyfta grafiken en aning. Det märks dock att maskinen har några år på nacken nu och problem som hackande grafik, seghet och dåliga texturer drar ner det positiva.
Aragorn styrs genom att hålla wiimoten och nunchucken i händerna. Du svingar svärdet genom att vifta på wiimoten mer frenetisk än en galen dirrigent gör i sina bästa kompositioner. Up. Ner. Vänster. Höger. Repetera. Byt ordning. Striderna är den största svagheten spelet har. De känns roliga till en början men efter man har viftat sönder handleden känns det oinspirerat och tråkigt. Ett gediget combo-system, eller möjligheten att spela med en classic-controller hade gjort susen. Däremot kan du hoppa in i äventyret som Gandalf och göra ordentlig nytta, då spelet blir lite roligare och mycket lättare. Perfekt om du nu mot förmodan skulle behöva hjälp med ett av de lättare spelen i år. Under resans gång samlar du ihop brödraskapet. Och vilket brödraskap det blir. Alla ska vara med i striderna vilket blir väldigt rörigt, då du ibland står och slår på din egna. Gandalf har inte känt sig så förråd sen Saruman lämnade honom till korparna på toppen av Orthanc. Mellan de olika kapitlen i spelet har du möjlighet att spela som Frodo (återigen, inte den riktiga Frodo) och springa runt i Fylke där du kan utföra diverse sidouppdrag eller lära dig nya färdigheter, som en slags tutorial. Jag har inte spenderat någon större tid där, men det passar säkert många yngre spelare som vill bekanta sig med spelet på ett lättare sätt.
Musiken i spelet är väldigt bra och den rätta Sagan om ringen-känslan infinner sig relativt snabbt och består genom hela äventyret. Jag älskar personligen Sagan om ringen och ibland var det väldigt lätt att få härliga rysningar på grund av den sköna stämningen som spelet faktiskt levererar. Röstskådespeleriet bidrar med en splittrad känsla då det ibland blandas gamla röster från filmerna med nyinspelade diton. Den bästa rösten i spelet har Samwise, då den spelas in av Sean Astin, skådespelaren från filmerna. Tyvärr känns konversationerna mellan de olika karaktärerna lite väl stela.
Lord of the Rings: Aragorn´s Quest är ett spel som riktar sig till de yngre Sagan om Ringen-älskarna. Det märks mest i svårighetsgraden och den lättsamma tonen som genomsyrar hela äventyret. Jag blev positivt överraskad av spelet och gillar den lättsamma och glada känslan man får av det. Tyvärr drar saker som taskig spelmekanik, de tekniska begränsningar i Nintendos maskin och den jobbiga kameran ner betyget en aning.
