I horisonten ser jag hur röken stiger högt och färgar himlen rödsvart, där det glödande vidundret tränger fram. En gång människa, en gång mutant, precis som mig. Men nu ... någonting ... "annat". Jag reser mig upp på benen och dammar med några lätta slag av jacka och byxor. Torkar svett och sot från pannan samtidigt som jag spottar ut en mindre kopp med blod längst vägkanten. Dags att ta nya tag, dags att ladda upp. Det knastrar och sprakar högt när jag drar, sliter, strömmen ur första bästa lyktstolpe längs gatan och det ryser i hela kroppen av välbehag och makt för varje partikel som omfamnar mig när 20 000 volt rusar in i kroppen . Makten att göra precis vad som helst, gott ... eller ont.
InFamous är helt klart ett av de ps3-exklusiva guldkornen. Trots att spelet fått ett bra mottagande och fina recensioner så får jag ändå känslan av att det är underskattat. Jag var själv sen att lira det, och spelade igenom första spelet för bara några månader sedan. Blev imponerad och ville ha mer. Vilket jag också visste att jag skulle få i och med uppföljaren, InFamous 2.
I första spelet fick vi följa Cole MacGrath. En cykelbudbärare som tack vare några speciella omständigheter infinner sig på platsen för en explosion i staden "Empire City". Explosionen ödeläggar stora delar av staden medan Cole får superkrafter som gör att han kan absorbera och använda elektricitet från allt som är elektriskt, bilar, lyktstolpar, neonskyltar och så vidare. Med Coles nya krafter till hjälp så bestämmer man själv det fortsatta ödet för Empire City och dess invånare.
I InFamous 2 så jämnas dock Empire City mer eller mindre med marken under de inledande minuterna av spelet, när The Beast, lika hög som två skyskrapor staplade på varandra, tågar fram och Cole misslyckas i sitt försök att förgöra honom. Spelet flyttas därför istället till grannstaden New Maraias. Precis som i Empire City så finns här gott om skyskrapor och annat att klättra på och utsikten från dem är riktigt fin. Det finns mycket att se och titta på i New Maraias, om man bara ta sig tiden att stanna upp och se sig omkring. Något som ibland är svårt när man som Cole bara vill springa, springa, springa, hoppa, klättra.
Både originalet och uppföljaren är så kallade "open world-spel". Det vill säga, man har en väldigt stor fri yta att röra sig på, hela städer. Något som ofta tenderar att bli för stort då det lätt kan bli mycket outnyttjad yta i ett spel. Ett problem som dock inte existerar i InFamous. Städerna i spelen känns levande och bonusprylarna som finns utspridda bland hustak och väggar, tillsammans med alla sidouppdrag längs gatorna gör att mer eller mindre varenda kvadratmeter får en mening. Det, och att det är så jäkla kul att springa runt och klättra och hoppa mellan hustaken, en fascination som aldrig tycks dö.
Ond eller god InFamous 2 är en direkt uppföljare till första spelet och man spelar även här som Cole MacGarth och han har fortfarande kvar sina elektriska superkrafter och sin bästa polare Zeke. Spelet innehåller många, om än korta, dialoger mellan Zeke och Cole som ger båda karaktärerna litet extra djup och historia. Något som man väl inte alltid är bortskämd med inom actiongenren. Båda karaktärerna är riktigt sköna snubbar och jag kan inte låta bli att tycka att Zeke påminner en hel del om Barry Wheeler, ni vet han, Alan Wakes polare. Två riktigt bra bifigurer!
Precis som i första spelet så baseras även detta på ett karmasystem. Utför goda gärningar och uppdrag så ökar din goda karma medan det motsatta sker om du beter dig som en vilde och utför onda uppdrag. Första spelet har jag fortfarande bara hunnit spelat igenom en gång och då valde jag att vara riktigt bad ass med karmamätaren i botten. Medan jag under min första genomspelning av InFamous 2 valde att vara den fullt godhjärtade superhjälten, en riktig svärmorsdröm.
Utvecklingen på spelets story samt relationen mellan Cole och Zeke och övriga av spelets figurer blir olika beroende på om du väljer att spela som ond eller god. Dessutom får du tillgång till olika förmågor och attacker beroende på din karma.
Karmauppdrag och communityuppdrag Under spelets gång dyker det upp två figurer som du kan välja att lyssna på. Den goda , Lucy Kuo och den onda Nix. Kuo representerar alltså god karma och Nix ond karma. Vid några tillfällen under spelets gång så kommer dessa två med förslag och planer till uppdrag som skall utföras på olika sätt. Kuos förslag kan till exempel vara omständigare men rädda livet på civila, medan Nix kanske inte bryr sig om att civila kommer till skada för den goda sakens skull. Och beroende på hur du vill forma Cole så gör du ditt val i dessa situationer.
Apropå uppdragen så var det en detalj med dem i första spelet som jag alltid tyckte var trista och gärna hade sluppit. De gick ut på att ta sig till ett brunnslock som man skulle ta sig ned i. För att sedan klättra runt i kloakerna och aktivera generatorer för att återställa elektriciteten i vissa områden. Detta har man tack och lov tagit bort i InFamous 2 och istället ersatt med ett betydligt roligare moment. Det nya momentet går ut på att aktivera ett antal generatorer i staden genom att skjuta en slags elektrisk missil från den ena generatorn till den andra. Varpå man springer till generatorn som man precis aktiverat, för att skydda den från fiender medan generatorn kommer igång. Precis som i föregångaren finns både neutrala sidouppdrag, liksom karamuppdrag som gör dig mer god eller ond beroende på vilka du väljer att utföra. Dessutom finns det överallt små miniuppdrag längs gatorna som också ger dig olika karma. De goda miniuppdragen går till exempel ut på att hindra bomber från att detonera eller att hela skadade civilpersoner. Medan de onda miniuppdragen kan gå ut på att spöa aktivister.
Något som är helt nytt i InFamous 2 är möjligheten att skapa sina egna uppdrag. Dessa kan man sedan dela med sig av i communityt så andra spelare kan testa och betygsätta det du skapat. Några av användaruppdragen kan sedan komma att dyka upp som uppdrag på alla spelares karta. Banor som utvecklarna gillar eller som uppskattats av communityt placeras nämligen ut på kartan för alla spelare. Med andra ord så kan en bana du skapat dyka upp hos en annan spelares karta.
En annan helt ny detalj är att ampen, ett vapen som Zeke tillverkat. Ser i princip ut som ett tvåhandssvärd bestående av två rörliknande stänger istället för ett blad. Och elektriskt såklart! Ett närstridsvapen helt enkelt. Ett mycket effektivt sådant dessutom. Nog för att det krävs lite akrobatik för att ta sig tillräckligt nära fienderna, men när man väl gör det så har de inget att sätta emot när man vevar med ampen.
Jag skulle vilja säga att InFamous 2 är precis så bra som jag hade hoppats på, det perfekta superhjältespelet. Jämfört med första spelet så tycker jag det känns som en färdigslipad diamant. På det grafiska planet har det skett en rejäl förbättring, både animationer och färger såväl som detaljer, är bättre. Samtidigt som storyn och uppdragen känns mycket mer engagerande och intressanta än i föregångaren. Kontrollerna känns precis lika smidiga som animationerna när Cole rör sig. Självklart infinner sig serietidningsinslagen som man får bekanta sig med i första spelet, även här. Lite repetitiva uppdrag, visst, men betydligt bättre än föregångaren. Välpolerat, helt klart, och ett av årets roligaste så här långt. En stark fyra!
Betyg: 4/5