Xbox 360 försäljningen tar fart

Enligt Chart-Track (bevakningsorgan för försäljning av spel i UK) så har Kinect-släppet förra veckan dragit igång även Xbox 360 försäljningen och rapporter om dubblering sen föregående vecka har kommit in. Samtidigt passar Microsoft på att bekräfta en miljon sålda Kinect-enheter under de första 10 dagarna sen släppet. Microsoft verkar ha fått en hel del medvind genom sin marknadsföring. Konkurrensen för rörelsekänsliga kontroller ökar lavinartat, förmodligen kommer inte alla kunna äta av kakan. Vi får se om Microsofts medvind håller i sig även i julhandeln, då Nintendo och Sony kör igång sina kampanjer på allvar.

Games for Windows

Games for Windows lanseras åter idag. Med ett lättarbetat webb-gränssnitt hoppas Microsoft att knappa in på Steam. Massor med nya spel, gamerscore över flera plattformar och rabatter erbjuds. Microsoft lovar att expandera spelutbudet ännu mer under tidens gång, då det just nu inte ens finns något Call Of Duty på marknadsplatsen. Konkurrens är bra och vi hoppas på sänkta priser både på Steam och Games for Windows.

Games for Windows

Var tog de vägen: James Pond

Under spelhistorien har det kommit och gått många huvudkaraktärer. Ibland har de vuxit till megastjärnor som Mario, Sonic eller Master Chief. Ibland har de likt barnstjärnor falnat efter ett eller två spel, och ibland funderar man ”vad hände egentligen”? I denna kommande bloggserie tänkte jag försöka lyfta fram spelfigurer som hade en storhetsperiod och sen bara försvann. Jag ger er ”Var tog de vägen?”

Det skulle gå sex år mellan att mediokra License to Kill och succén GoldenEye gick upp på biograferna. Efter andra James Bond filmen med Timothy Dalton i huvudrollen så kändes hela bondkonceptet lite på dekis. Ändå lyckades Vectordean Ltd och Millenium Interactive göra sig en hacka på den smått bisarra parodin James Pond. En agentfisk som är anställd av brittiska underrättelsetjänsten för att övervaka världens hav från ondska och speciellt då Doctor Maybe. Spelet släpptes först till Amiga och Atari, men portades ganska snart till bland annat Mega Drive. Det var inte bara namnet på den muterade fisken som parodierade James Bond, även banorna fick namn som ”License to Bubble” och ”The Fish with the Golden Bar”. Banorna var ganska varierande och gick ut på att till exempel rädda fängslade krabbor, spränga oljeriggar och hitta gömda guldtackor.

James Pond fick även uppföljare, där James Pond 2: Codename Robocod troligtvis är det mest kända. Återigen hade Doctor Maybe varit framme och denna gång tagit över jultomtens verkstad och gjort om det till ett nästintill ointagligt fort. Hur många minns inte bland annat Richard Josephs omgjorda Robocoplåt från spelet? Robocod har även i efterhand släppts till Nintendo DS, vilket lett att en yngre generation av gamers fått ta del av denna lilla pärla.

James Pond hann även med att göra en liten avstickare i det lekfyllda spelet The Aquatic Games innan tredje spelet i serien. En Track & Field kopia med halvmysko grenar som skulle likna riktiga friidrottsgrenar.

Det sista spelet i serien, James Pond 3: Operation Starfish blev aldrig en lika stor framgång som sina två föregångare. Doctor Maybe har denna gång gjort en bas på månen från vilket han tänker skapa ett monopol på all ost i världen. Ett spel som visserligen fick god kritik, men sålde betydligt sämre än sina två föregångare.

Efter 1993 har det varit slutbubblat för den legendariska fisken. Troligtvis fick Electronics Arts kalla fötter när de fick se försäljningssiffrorna djupdyka (hoho) efter det tredje spelet i serien. 2006 fick han dock det ärofyllda uppdraget att arbeta åt Thames Water, där han undervisade i hur vattnet från Themsen forsar genom reningsverken för att tillslut släcka törsten hos hundratusentals Londonbor. Det känns som ett tragiskt slut på en ganska intressant och fyndig liten agent. Vad som hände sen vet bara Poseidon. En sak kan man dock vara säker på: James Pond will return (insert James Bond theme).

Kinect 3D Video

En duktig hacker har lyckats att skapa en 3D-video med hjälp av Microsofts Kinect och en dator. Det här innebär alltså att han kan lägga till ett objekt i videon och få programvaran och kinect att simulera ett 3D-rum som går att rotera. Gång på gång bevisas det hur kraftfull Kinect faktiskt är och det är bara hoppas på att spelutvecklarna lyckas klämma ut bra spel till den! Det här i kombination med en 3DTV kanske kan vara något?

Källa: http://gamevideos.1up.com/video/id/32184

Recension: Lord of the Rings: Aragorn’s Quest

Sju år har passerat sedan den senaste Sagan om ringen filmen släpptes men fortfarande ekar ljudet av Uruk-hais marscherande och Sarumans krigshetsande i huvudet. Återigen är det dags att ge sig in i en av de bästa sagorna som någonsin skapats.

Spelet börjar några år efter filmerna där du spelar som Samwise Gamgees son, Frodo (han döpte sin son efter den riktiga Frodo). Givetvis bor de i Fylke där tiden verkar flyta förbi bekymmerslöst. Kungen av Gondor, Aragorn är inbjuden till fest och under tiden de väntar på kungens ankomst bestämmer sig Samwise att berätta lite sagor. Närmare bestämt, Sagan om ringen, De två tornen och Konungens återkomst.

Handlingen i spelet följer filmerna och böckerna ganska väl, med några avstickare här och där. Du får ta kontrollen över Aragorn och leda brödraskapet mot Domedagsberget. Berättandet är väldigt lättsamt och känns ganska genomarbetat. Du får vara med om de flesta stora händelserna från filmerna och det går att hänga med ganska bra om du har sett filmerna eller läst böckerna. Det finns även händelser som inte är med som jag tycker blir de mest intressanta. Det första som slår mig är att spelet ser ganska ok ut för att vara på Nintendo Wii. Jag hade förväntat mig ett mycket sämre spel, rent grafiskt. Ljussättningen i spelet är väldigt bra och hjälper till att lyfta grafiken en aning. Det märks dock att maskinen har några år på nacken nu och problem som hackande grafik, seghet och dåliga texturer drar ner det positiva.

Aragorn styrs genom att hålla wiimoten och nunchucken i händerna. Du svingar svärdet genom att vifta på wiimoten mer frenetisk än en galen dirrigent gör i sina bästa kompositioner. Up. Ner. Vänster. Höger. Repetera. Byt ordning. Striderna är den största svagheten spelet har. De känns roliga till en början men efter man har viftat sönder handleden känns det oinspirerat och tråkigt. Ett gediget combo-system, eller möjligheten att spela med en classic-controller hade gjort susen. Däremot kan du hoppa in i äventyret som Gandalf och göra ordentlig nytta, då spelet blir lite roligare och mycket lättare. Perfekt om du nu mot förmodan skulle behöva hjälp med ett av de lättare spelen i år. Under resans gång samlar du ihop brödraskapet. Och vilket brödraskap det blir. Alla ska vara med i striderna vilket blir väldigt rörigt, då du ibland står och slår på din egna. Gandalf har inte känt sig så förråd sen Saruman lämnade honom till korparna på toppen av Orthanc. Mellan de olika kapitlen i spelet har du möjlighet att spela som Frodo (återigen, inte den riktiga Frodo) och springa runt i Fylke där du kan utföra diverse sidouppdrag eller lära dig nya färdigheter, som en slags tutorial. Jag har inte spenderat någon större tid där, men det passar säkert många yngre spelare som vill bekanta sig med spelet på ett lättare sätt.

Musiken i spelet är väldigt bra och den rätta Sagan om ringen-känslan infinner sig relativt snabbt och består genom hela äventyret. Jag älskar personligen Sagan om ringen och ibland var det väldigt lätt att få härliga rysningar på grund av den sköna stämningen som spelet faktiskt levererar. Röstskådespeleriet bidrar med en splittrad känsla då det ibland blandas gamla röster från filmerna med nyinspelade diton. Den bästa rösten i spelet har Samwise, då den spelas in av Sean Astin, skådespelaren från filmerna. Tyvärr känns konversationerna mellan de olika karaktärerna lite väl stela.

Lord of the Rings: Aragorn´s Quest är ett spel som riktar sig till de yngre Sagan om Ringen-älskarna. Det märks mest i svårighetsgraden och den lättsamma tonen som genomsyrar hela äventyret. Jag blev positivt överraskad av spelet och gillar den lättsamma och glada känslan man får av det. Tyvärr drar saker som taskig spelmekanik, de tekniska begränsningar i Nintendos maskin och den jobbiga kameran ner betyget en aning.

Disney ger upp konsolmarknaden?

Det har varit känt ett tag att Disney försöker lägga mer fokus på andra spelformat, som Iphone och Ipad. Speldivisionen verkar nu bestämt sig för att satsa helhjärtat på detta, de väljer alltså att satsa mer på multiplattform och mobilspel. Efter releaser som Split Second och det kommande Epic Mickey kommer de satsa mindre och mindre på konsolspel. Disneys VD Bob Iger pratar sig varm om både facebook och mobila applikationer. Ser vi en ny trend bland spelföretag, då de söker sig till mer lukrativa och lättsammare marknader?

Källa: Edge

Ny film på L.A Noir

Rockstar Games har släppt första trailern på L.A Noir som är skapat av Team Bondi, vilket blir första spelet från studion. Trailern ser ruggigt snygg ut och de verkar ha lyckats väldigt väl med ansiktsuttryck och synkade röster. Spelet kommer att släppas på Xbox 360 och Playstation 3, något datum finns dock inte. Men jag börjar bli riktigt peppad!

Kinect till PC?

Att Microsofts nya spelkontroll/kamera blivit knäckt (kinect) fick vi höra får ett par dagar sen, och nu är det dags igen. Tre timmar efter den Europeiska releasen av produkten lyckades hackern Hector Martin att få den att fungera med en PC. Microsoft försöker givetvis göra allt för att stoppa det här, frågan är om det är någon idé nu när de öppna drivrutinerna redan läckt ut på nätet. En annan fråga är vad man ska använda den till? Kanske som en avancerad och väldigt dyr webbkamera? Microsoft tycks för övrigt ha fullt upp i sitt patentkrig mot Motorola. Stackars Microsoft.

Källa och videobevis: Engadget.com

Recension: Fallout New Vegas

Fallout: New Vegas har länge legat på min måste-ha-lista då Fallout 3 är ett spel jag har många ömsesidiga känslor till. Fallout har det där extra som har fått de flesta att bli förälskade i postapokalypsen. Trots att världen man rör sig i ligger i ruiner är den onekligen vacker och för mig är den förstörda ödemarken en tillflyktsort jag besökt så många gånger. Och i detta fall är det ett kärt återseende då jag stoppar in
Fallout: New Vegas i mitt Xbox.

Spelet börjar med att du presenteras som en budbärare då du ska leverera ett platinumchip till okänd destination, men något går fel och du får ett skott i huvudet. Du blir räddad utav roboten Victor som för dig till en doktor då du vaknar upp och introduceras till ditt uppdrag, ta reda på vem som sköt dig och hämnas.

Spelet fungerar som Fallout 3, en obegränsad värld att röra sig i med mainquest och massor med sidequests, alltså kan du bestämma själv om du ska gå rakt på sak eller sidequesta. Eftersom jag älskar Fallout så ville jag suga extra länge på karamellen för att tillsist komma in till det goda i mitten så jag började med att sidequesta, bygga upp min karaktär, levla, välja perks, hitta shyssta vapen också vidare. Jag kunde dock inte vänta med mainquestet för länge då det börja klia i fingrarna utav ren nyfikenhet. Storyn är framåtsträvande, spännande och intressant då du kan forma din väg fram till slutet, alltså har valen i spelen en stor betydelse då de bestämmer vilka som är dina vänner eller fiender. Valen kan också innebära att en del möjligheter skärs av och vice versa.


Spelet utspelar sig i det postapokalyptiska Las Vegas och områdena däromkring som mesta dels består utav en öken fullproppad med mutanter och olika gäng där du kan samla båda bra och dåliga rykten. Vilket leder till att du kan röra dig fritt i deras camps och att de inte attackerar dig när du strosar runt i vildmarken.

New Vegas har samma motor som Fallout 3, där av ser spelen likadana ut grafikmässigt, trots att New Vegas ser lite föråldrat ut så tycker jag att det inte förstör helheten. Npc:erna i New Vegas är intressantare och jag känner mer sympati och medkänsla för karaktärerna jag stöter på, då jag upplevde att Fallout 3 karaktärer var stela, platta och omedvetna om deras känslor till situationen de befann sig i. New Vegas och Fallout 3 npc:er visar samma ansiktsuttryck i dialogerna, inga alls, men trots det så når New Vegas karaktärer fram och jag känner att jag faktiskt har en dialog med karaktären då jag kan läsa av hans/hennes känslor via deras röster.

Eftersom att Fallout använder sig utav samma motor som sin föregångare så är det rätt rejält med buggar som bör nämnas eftersom att det är väldigt märkbart och ibland väldigt frustrerande. Att nyckelpersoner i spelet försvinner eller fastnar i väggar och hindrar spelaren från att komma vidare kan man inte se som något annat än ett stort minus. Jag tycker att man borde fixat dessa brister eftersom att Fallout: New Vegas är ett så pass bra spel som inte borde få störas utav buggar. Jag har överseende med en del buggar men i New Vegas fall så är det ett par för många buggar för att vara ok.

Fallout: New Vegas är ett sådant fritt spel som man verkligen kan ta ut svängarna med, men det kräver också lite självständighet. Om du vill ha mer utav spelet gäller det att springa  runt i vildmarken, hitta questgivers, prata med npc, loota hus och tunnlar. För obotliga RPG-gamers så är New Vegas rena guldgruvan. Speciellt om du är som mig som kan springa runt i ändlösa timmar och loota allt som går att loota. New Vegas har gjort sig förtjänt utav att heta Fallout men det har även gjort sig förtjänt utav att heta New Vegas och inte Fallout 4.

Vad säger andra om spelet?
SVD’s recension av Sam Sundberg

Vanquish DLC

Den japanska Gears of war-kopian Vanquish expanderas med ett vapen paket den 17 november.  Paketet innehåller tre stycken vapen, Boost Machine Gun, Anti-Armour Pistol och en Laser Cannon. Tri-Weapon pack, som det kallas, kommer vara tillgängligt för nedladdning från Xbox Live och Playstation Store. Priset landar på 160 Microsoft Points eller $1.99 dollar om man köper det till Playstation 3. Tre stycken nya vapen är allt som bjuds på. Det här låter lite fattigt och man kunde hoppats på lite mer i form av kanske ett nytt kapitel i spelet.